Som vi har gjort tidigare så har vi presenterat våra ledare i verksamheten. Nu är det dags för en ledare som är ny i fotbollen för den här terminen. Vi hälsar Mikaela varmt välkommen!

När fann du intresset för fotboll?

I början av första terminen under årskurs ett på lågstadiet fick jag veta att man kunde träna fotboll en kväll i veckan i byn där min skola låg. Det fanns visserligen inte så mycket andra aktiviteter att välja på men jag hade ju provat att spela fotboll på fritids och tyckte att det var kul. Så jag ville absolut prova.

Fastnade för fotboll redan vid första träningstillfället och missade nästan aldrig en träning eller match. Stannade bara hemma om jag var för sjuk.

Började med att spela i ett pojklag under fyra års tid eftersom det inte fanns något flicklag. Senare bildades ett flicklag som jag spelade med i två år.

Vad är det som lockar dig mest med fotboll?

Det faktum att man behöver vara medvetet närvarande för att kunna spela riktigt bra är kanske det som lockar mig mest. Det är en härlig känsla när man är helt fokuserad på spelet och får riktigt bra flyt.

Eftersom jag mest varit högerback och ibland även mittback är det kanske inte så konstigt att jag gillar försvarsspel. Får en kick av att ta bollen från motståndarna. Men tycker allra bäst om att träna på att skjuta bollen på olika sätt. Bästa känslan har jag haft de gånger som jag lyckats göra mål från hörna under en match.

Om du skulle säga något som är viktigt för dig med fotboll, vad skulle det vara?

Att alltid sträva efter att utvecklas men även att växa tillsammans med sitt lag. Jag tror att lagandan är viktigare än att ha individuella spelare som är starka på egen hand.

Tillsammans blir man starkare. Tillsammans kan man lyfta varandra. Men det absolut viktigaste är att ha roligt. Att ha roligt tillsammans, fotboll är ju en lagsport. Även Zlatan behöver ett lag med bra laganda.

Kan tillägga att när min lillasyster föddes, när jag var tolv år, mer eller mindre tvingade jag fram att hon skulle döpas till Malin eftersom det fanns en spelare i landslaget som hette Malin Andersson som jag såg upp till.